Dansbandskungen i Nynäshamn

Per-Arnes Karlsson är musikläraren som drivs av en stor och hjärtlig kärlek till människor och musik. Det tog nio flyttar att hitta hem till Nynäshamn men nu har han äntligen hittat hem.

Barndommen

Per-Arne Karlsson växte upp på landet utanför Åtvidaberg där musikintresset tog fart när han redan som fyraåring fick en leksaksgitarr. Snart insåg han att det behövdes en förstärkare till gitarren och det blev en förstärkare av skokartong och mammas garnnystan. Redan som barn stod Per-Arne på scenen i Åtvidaberg tillsammans med sin far som var dragspelsmusiker och de uppträdde på lokala event, bröllop, dop och skördefester. I mellanstadiet började han spela trumpet vilket senare skulle bereda väg för en lång dansbandskarriär.

”Den 17 april 1981 var ett viktigt datum för mig har jag förstått nu i efterhand.” Berättar Per-Arne när han får frågan om hur han kom in i dansbandsbranschen. Det var precis vid påsk och han skulle provspela med ett gäng killar i samma ålder som han själv. Han blev antagen och bara någon dag därefter åkte de på turné till Norge. Planen var att de skulle spela i 2-3 veckor men bandets manager bokade på spelningar allt eftersom och de kom inte hem förrän veckan efter midsommar.


Ett år senare var de flesta i bandet gamla nog att göra militärtjänst och blev då inkallade vilket ledde till att bandet upplöstes. ”Jag hamnade i flygflottiljen och det var ju fint men det var inget för mig. Jag gnällde och gnällde, efter sex veckor kastade de tillslut ut mig. Plutonchefen kallade in mig och sa att de hade fått nog, jag behövde inte ens hämta mina saker, det gjorde de åt mig.” Berättar Per-Arne och ler lite när han tänker på den tiden. Han berättar också att han ibland ångrar sig för det hade varit ganska kul att kunna prata gamla “lumpar-minnen” men Per-Arne ville annat på den tiden, han ville spela.


Tiden i Gävle med Pointz

Hösten 1982 flyttade han till Gävle där han började spela med ett nytt dansband som hade en rätt modern stil men de hade lite tjall på sångarfronten. Per-Arne lyckades få tag på Lasse Fagerlund i Norrköping som då gick under namnet ”Pop-Lasse” och han började på villkoret; att hans framtida fru Debbie från Singapore också skulle få vara med i bandet. Det fick hon.
I april 1984 kom bandets tillskott från Singapore och körde disco-show som ett inslag i bandets spelningar, som förutspått gifte sig Pop-Lasse med sin kärlek Debbie.

Dansbandsmusikens glansår

År 1986 gick flyttlasset åter igen, denna gång till Borlänge där Per-Arne också gifte sig men det gick inte vägen och så började han arbeta som bänk- och maskinsnickare men det gick ju inte alls när man var musiker. Han hade verkligen inte råd att mista ett finger i någon sågmaskin.


Istället började han spela med Hectors i Norrköping, på den tiden ett dansband att räkna med, de gick till final i dansbands-SM två gånger i rad i Sunne. Det fick spela slutfinal i tävlingen dansbandskampen 1994 där Ragnar Dahlberg och Bengt Nordlund ledde sändningen.


Efter en tid i Hectors med en del trassel i privatlivet så värvades Per-Arne till ett annat dansband, Salut med Jonny Lindé. Det var Per-Arnes bror som tyckte att han skulle komma och spela klaviatur i Salut, Per-Arne sökte jobbet och fick det.


I början på 1990-talet fick dansbandslegenden Towe Widerberg plötsligt upp ögonen för Per-Arne som trumpetsolist. ”Towe var nyfiken på mig, han arbetade som konferencier på en finlandsfärja tillsammans med Lotta Engberg. Towe visste att jag blev lite nervös när jag skulle spela de höga tonerna i mitt trumpetsolo så han gick ut på scenen och lade en hand på mig rygg och då kunde jag slappna av.”

Per-Arne fortsätter att berätta om det fantastiska jubel som efterföljde hans trumpetsolo och det ledde också till att han fick ett eget nummer i showen på färjan. Per-Arne minns dessa år som åren med stjärnstatus, han behövde bara dra på sig scenkläderna, riva av en låt och sedan höra publikens jubel, ridå. De spelade för Bert Karlsson, Bert Månson och andra skivbolagspampar. Det var dansbandsmusikens glansår.

Nya livet som musiklärare

I slutet av 1990-talet började det bli tungt att leva på dansbandsmusiken och Per-Arne längtade bort från turnélivet till en mer rogivande vardag. Dessutom hade han blivit förälskad och begav sig efter kärleken till Nynäshamn. Han fick anställning som musiklärare i Nynäshamns kommun -99 och han beskriver det första året som ett tufft och lite nervöst år på arbetet.

”Jag minns särskilt en klass jag hade mitt första år som lärare, en 9:e klass som var väldigt goa men så stökiga, jag hade målsättningen att så mycket som möjligt ska vara helt när de gått ut ur klassrummet efter lektionen.” Per-Arne ser lite fundersam ut, tänker tillbaka på sina första år som lärare. 

”Jag hade ett tjejgäng i 8:an också som hade bestämt sig för att få bort mig. De utförde någon sorts psykologisk krigsföring mot mig har jag fått veta i efterhand.” När de skulle gå ut nian var de den enda klassen som sjöng om Per-Arne i sin avslutningssång. Det var en sorts inre seger att stå kvar och ha lyckats göra sig förstådd hos eleverna. ”Då började jag fatta att det var ett bra jobb för mig, att det var rätt för mig.” Säger Per-Arne med något stolt i rösten.

Hjärtlig kärlek till människor och musik


Per-Arnes drivkrafter sammanfattas i en stor och hjärtlig kärlek till människor och musik. Han har sett människor förenas i många konstellationer på dansgolvet, under CoVid19 pandemin har han sett hur människor stått och dansat på gångbanan utanför krogen för att försöka hålla avstånd men det var inte särskilt uppskattat ur ordningsynpunkt.

 

I vardagen försöker han att finnas till för alla elever. ”Jag går aldrig förbi en elev som sitter ensam och ser ledsen eller nere ut. Man kan inte hjälpa alla elever men man kan visa att man ser dem, torka tårarna och efter en stund kommer det ibland ett leende… Jag kan inte se en annan människa vara ledsen, det är skitjobbigt.”

 

Det har inte varit en spikrak väg mot framgång, under 2000-talet förlorade Per-Arne och hans dåvarande kärlek kampen mot cancer. Trots att det var kärleken som förde honom till Nynäshamn så tvekar han inte på att det är i Nynäshamn han vill stanna. Det känns lantligt precis som i Åtvidaberg där han växte upp och så finns närheten till både havet och storstaden. Vänner, kollegor, bra arbetsplats och boende har gjort att Per-Arne tagit sig vidare genom sorgen och idag bor han med sin nya kärlek.

 

Känslan av att bjuda på sig själv för att glädja andra återfinns också i de scenframträdanden Per-Arne gjort genom åren och han berättar att han efter alla år i musikbranschen kunnat se ett mönster. Ensamma människor som tvingats in i situationer som gjort att de hamnat utanför samhället eller sociala sammanhang drar sig ofta till dansbanorna runt om i Sverige. Där får de träffa andra människor och vara lite mindre ensamma för en kväll, känna en gemenskap med dansarna och banden på scenen.

 

Om dansbandskulturen dör ut så leder det troligtvis till stora sociala problem för det svenska samhället menar Per-Arne. Nu när många musikframträdanden är inställda så blir ensamheten mer påtaglig för dessa människor som inte har så många andra intressen än just att komma ut och dansa.


”Halleluja tekniken.” Säger Per-Arne när vi börjar fundera kring hur man kan kringgå situationen som råder. Live-konserter via olika sociala medier och internet blir allt vanligare men det är ändå en social begränsning. Man kan inte hålla någons hand eller kramas i en vals framför datorskärmen.


Rotundan har varit en mönster-restaurang i detta kaos menar Per-Arne. De har ett maxantal gäster, de har skruvat fast borden så att dessa inte går att flytta på och tar endast emot förhandsbokningar. Man kan också beställa och betala via en app så att man inte behöver ha mer kontakt med personalen än den som sker när tallriken bärs in. Däremot råder totalt dansförbud även på Rotundan tills vidare.


Idag spelar Per-Arne i bandet SMILE, ett nystartat band som började spela soul men sedan har dragit sig mot pop och disco. Det är en salig blandning av gamla 80-tals hits och moderna låtar. Per-Arne rundar av intervjun åt mig när han avslutar med orden:

”All musik är bra musik om det kommer ifrån hjärtat och spelas med själ, så är det”. 

Dela gärna denna artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på whatsapp
Dela på print

Lokala Företag