Landkrabban och horisonten

"Sluta nu, du kan ju inte sitta och skriva att du aktivt tagit avstånd till sjölivet en dag och en annan påstå att du känner havet kalla!? Tydligen kan jag det. Tydligen får man ändra uppfattning, se saker på nya sätt och våga ifrågasätta det man en gång trott på."

Redan första gången jag följde med min fru ut till “ön” för att träffa vad som en dag skulle komma att bli min svärfar märkte jag att miljöerna vi växt upp i hade skiljt sig åt, ganska rejält. Jag kommer från skog, åkermark och lera och hon hade växt upp bland kobbar och skär med havet och horisonten som granne. Man kan milt sagt säga att i mina ögon så utklassade familjens gamla fiskebåt som låg förankrad i fiskeläget min egen familjs uppsjö av traktorer och skogsmaskiner. De där rosthögarna jag dag efter dag, månad efter månad och år efter år hade sett och hört hemma.

 

Havet och allt vad ett liv på havet innebär var främmande och självklart ganska kittlande. Vi hade aldrig ägt eller egentligen någonsin varit i närheten av att underhålla tanken att spendera tid på sjön och havet var något av ett mysterium. Det närmaste jag hade spenderat på sjön som var värt att nämna var färjan till någon av de tyska kuststäderna eller kanotpaddling under uppväxten. Du kan kalla mig landkrabba, det är okej – jag lovar. Jag uppfyller definitionen till pricka och kan inte påstå att jag mår dåligt av det. Eller inte då iallafall.

 

Sedan snart 10 år bor jag, min fru och nu även våra två barn i Nynäshamns tätort. När jag nämnt att jag bor i Nynäshamn i en konversation har vi ofta hamnat på ett av två ställen; “Aha, visst är det därifrån gotlandsbåten går?” Något de flesta av oss “Nynäshamnare” upplevt både en, två eller fler gånger. Det andra svaret som ofta kommer som ett brev på posten är “Jaha, vad mysigt! Då måste ni ju ha båt?!”

 

I början skrattade jag och påpekade att det inte är ett krav att äga en båt, yacht eller vattenskoter för att få bosätta sig i varken Nynäshamn eller kommunen även om det för många är ett skärgårdsparadis. Varje gång frågan ställdes kände jag dock att jag började irritera och störa mig på att den jag talade med verkade tro sig veta mer om vad jag borde och inte borde intressera mig för. Det var väl inte upp till hen att berätta för mig att jag skulle vara båtägare om jag skulle vara riktig Nynäshamnare, som att båten var en kvalitetsstämpel jag uppenbarligen INTE fått.

Jag kan fnissa åt min osäkerhet idag men faktum är att jag aktivt tog avstånd från sjölivet på grund av att jag kände mig ifrågasatt och osäker. Precis på samma sätt som man har hanterat mycket annat man inte förstått i livet. “Äh, det där är bara dumt. Inget för mig”. 

 

Ett antal år gick och min kontakt med sjön var minst sagt sporadisk. Vi åkte ut med svärfar, vi åkte ut med vänner men inget intresse utöver att det är väldigt trevligt när man väl är ute uppstod. “Thanks, but no thanks” brukar man säga och det beskriver känslan väldigt väl. “Det är trevligt, men det kanske inte är något för herr Hagman”. Jag hade där och då förlikat mig med det faktum att jag för alltid skulle stå båtlös, utan flytkraft och axlade helhjärtat rollen som landkrabba.

 

Frågan är då varför jag idag ställer fler och fler dumma frågor till min båtägande vänner, varför det vänder sig i magen varje gång jag blickar ut över horisonten och varför jag överväger att åka ner på nyöppnade Marine Store och bara “fönstershoppa lite”. Sluta nu, du kan ju inte sitta och skriva att du aktivt tagit avstånd till sjölivet en dag och en annan påstå att du känner havet kalla!? Tydligen kan jag det. Tydligen får man ändra uppfattning, se saker på nya sätt och våga ifrågasätta det man en gång trott på.

 

Det som har förändrats är ganska lätt att spåra. En långsamt dagande insikt om att du inte definieras av endast en av dina egenskaper. På samma sätt att Nynäshamn inte definieras av sitt båt- och sjöliv. Det är bara en del av allt som finns att uppleva, men tillika något otroligt som är tillgängligt på vår egen bakgård.

 

Så känner du igen dig i min uppsjö av känslor? (Ser du vad jag gjorde där?) 

Vill du också dyka in i en värld av sjökort och aktertampar men vet inte var du ska börja? (Såg du den då?) 

Vi gör det tillsammans!

 

Har du tips till mig och fler i min sits på i vilken ände man ska börja om man är intresserad av båt- och sjöliv? Skicka mig ett mail så kan vi hjälpa fler! johan@hittanynashamn.se

 

7 Juli kommer Alice med ett svar till Johan En introduktion till båtlivet med glimten i ögat 🙂 

Dela gärna denna artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på whatsapp
Dela på print

Lokala Företag