En introduktion till båtfolket

Alice ger ett härligt svar till Johans krönika om "Landkrabban och Horisonten", där han eftersöker lite hjälp om man vill lära sig om båtlivet"
Flyttade hem till Nynäshamn

Jag flyttade tillbaka till Nynäshamn för drygt 4 år sedan,  efter att hela mitt vuxna liv levt i Malmö och Stockholm. Härliga storstäder där man inte känner grannarna, man är anonym med omgivningen och sällan hälsar man på alla förbipasserande, för att man skulle se rätt galen ut då. Jag hade vant mig vid storstadspulsen och hade inte kunnat föreställa mig att jag bara några år senare skulle bo i hus på landet halvvägs ut till sommarparadiset Torö.

 

Nåväl, inflyttad och hemflyttad till min barndoms kommun så blev jag kvickt varse att jag hade missat en hel del. Det har tydligen sedan urminnes tider funnits två folkstammar i denna kommun. ”Bilfolket” som hänger vid bensinmacken, de som liksom Johan Hagman vuxit upp bland traktorer och lantbruksmaskiner. Den andra folkstammen eller släktet är ”båtfolket”, de som tagit segelcertifikat innan de hunnit fylla 10 år och sedan pendlat till Landsort och Utö för att sommarjobba i glasskiosk. Detta är tydligen lika skrivet i sten som att det bara finns vissa utvalda människor som kan ritualerna för att baka en Sorunda-tårta.

 

Mina lyckligaste barndomsminnen

 

Mina lyckligaste barndomsminnen spåras direkt till öar som Landsort, Nåttarö, Utö och Ålö. En barndom bland kobbar och skär med en konstant längtan att åter igen komma ut på havet. Jag har i vuxen ålder förstått att jag tillhör ”båtsläktet”, jag har aldrig fascinerats av traktorer och fick en riktig uppläxning av en kär vän och Nynäshamnare när jag kallade en grävmaskin för en traktor… eller om det var tvärtom. Jag förstår precis för det är ju faktiskt en definitionsfråga, tänk om folk gick runt och kallade alla fartyg för skepp.

 

Det är nu det börjar Johan!

Det är nu det börjar Johan, det är här det börjar bli komplicerat att bo i Nynäshamn och ta sig an sjölivet. Du skaffar en båt och ror ut, nåja, tar dig ut ur hamnen. Allt är frid och fröjd, du njuter av solskenet och den härliga doften av Nynäshamns båtmack. Nu märker du att folk börjar vinka till dig. Eftersom du är nybörjare på havet så tänker du kanske att de vill att du ska flytta dig mer åt höger eller vänster. Det beror på att det finns två grund som man helst inte vill köra på när man sakta tar sig ut ur hamnen. Du vinkar glatt tillbaka, du har ju faktiskt GPS på mobilen och den säger till dig var du ska köra med din nyinköpta båt.

 

När du väl kommit ut ur hamnen så fortsätter folk att vinka, supertrevligt. Det är som att gå på Nynäshamns paradgata i hamnen en lördagskväll, alla verkar känna alla här ute på havet och vinkar glatt. Så du fortsätter att vinka till mötande båtar men plötsligt så möter du ett par på en stor segelbåt, de vinkar inte alls. De ser nästan griniga ut och du undrar om de också är nya på havet eftersom de inte heller verkar ha förstått den oskrivna regeln att man vinkar till varandra på sjön.

 

Nästa oskrivna regel!

Här kommer nästa oskrivna regel, segelbåtsägare hälsar bara på andra segelbåtsägare och motorbåtsägare hälsar på motorbåtsägare. Det händer att man som båtfolk ibland får med sig några landkrabbor ombord och snabbt börjar de att vinka åt alla möjliga båtar. Då gäller det att man både kan styra båten och slå ned handen på alla dessa obelevade landkrabbor så att man inte ser ut som en fullkomlig idiot medan man navigerar ut mellan grunden i hamnen.


Den första prövningen för att bli en i det edsvurna båtsläktet är alltså att inte parkera båten på grund när man vinkar till förbipasserande. Har du fixat den uppgiften, ja då är det dags att gå en kurs i att läsa sjökort. Visste du förresten att vi har en riktigt skön slogan som borde dammas av:

I skärgårdens famn, Nynäshamn.

Dela gärna denna artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på whatsapp
Dela på print

Lokala Företag